Publicerad 2 kommentarer

Tre svenska cannabisklassiker

Som en liten spontan nattvickning, bjuder jag här på tre klassiska svenska cannabislåtar, från en tid då ämnet var så tabu i Sverige att de flesta artister smusslade med att de gillade cannabis, och sedan “ångrade sig djupt” om de råkade åka fast.

Först ut är Mecka, med svängiga karibiska rytmer, en toastande Daddy Boastin, och en ung och rebellisk Dogge Doggelito, som bland annat droppar de klassiska raderna: “Jag gitta hemifrån, jag komma till centrum. Jag komma tunnelbanan, känner zatla-parfymen. Ser kompisen med röda ögonen. Han säger ‘300 å du ska få femma'”.

För det var vad det kostade, och när låten var slut, satte vi på den igen, och meckade tre till.

Nittiotalsnostalgi när den är som bäst.

Vid millenieskiftet dyker en annan ung rebell upp på den svenska hip hop-scenen, kallar sig för Timbuktu, på klingande skånska, och utmanar sedermera den svenska cannabispolitiken med ett spår som kort och gott heter Legalisera.

Detta kaxiga lilla stycke innehåller bland annat följande träffsäkra, och fortfarande högaktuella, rader: “Att dom orkar, när det finns folk som forskar i cannabis sativas positiva effekter. Men regeringen för hellre krig mot små växter.”

Den idag så folkkäre skåningen har visserligen fel i att “det finns säkert nån som dött av en cannabisöverdos nån gång”, för det finns det då rakt inte, men annars har han helt rätt i allt han säger.

Särskilt bra tycker jag att det är att han redan för femton år sedan siar om att “så fort dom upptäcker ett sätt att tjäna pengar på det, kommer hela världen hänga på det”.

För det är ju exakt vad som händer just nu. Och det var uppenbarligen på gång redan då, för den som hade ögonen öppna.

När låten släpptes hade jag ganska nyligen lärt mig att odla, och var mycket engagerad i Swecans odlingsforum, plus hela den framväxande svenska cannabisrörelsen, så det var inte utan att jag kände stoltheten växa i bröstet, när Kekke Kulcha sa till mig att “lyssna, den här går ut till alla örtanvändare. Med andra ord till alla weedbrännare. Dessutom till alla trädgårdsmästare. Ni hajar säkert vad jag menar med det. Hobbybotaniker eller storfarmare. Till alla de som är fröspridare. Det är de som för arterna vidare. Så att alla som vill kan bli weedade.”

Jag hajade. Och det gjorde även Ras Cricket, som i nattens sista låt ber om att få vara i fred med sin hobby:

“Låt mig va! För jag är en fridens man. Låt mig va! Jag skadar ingen annan. Låt mig sätta mina frön. Låt mig skörda min ört. Låt mig prisa moder jord här och nu på stört. Låt mig vandra kring på gatan fast jag har rökt.”

Idag framstår det som löjeväckande att ämnet har varit så tabubelagt som det har varit, men det kan vara värt att minnas att om inte dessa artister, och alla vi andra som har stått upp för cannabis genom åren, hade vågat utmana den rådande ordningen, så skulle vår kära favoritblomma ha varit lika tabu än.

Förändring är inte gratis, men inte omöjlig heller.

God natt, sov gott, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

2 reaktioner på “Tre svenska cannabisklassiker

  1. Så välskrivet och träffsäkert samt rakt och ärligt, dags att våra politiker vaknar upp och räddar landet med cannabis det går, legalisera sluta kritisera.

    1. Tack för dina fina ord, broder. Och yes, det är definitivt dags. Det har varit dags ända sedan den sekund de förbjöd naturen. Legalize the cure! <3 /Michael

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *