Publicerad 2 kommentarer

En ihärdig psykos som inte finns

Jag har noterat att den ihärdiga myten om den så kallade cannabispsykosen fortfarande florerar i Sverige. Det är många år sedan jag började misstänka att det faktiskt handlar om en myt, och idag är jag fullkomligt säker på att så är fallet. Ändå blev jag senast idag konfronterad med påståendet att cannabis minsann leder till psykos.

Det verkar alltså vara hög tid att lyfta bladet från munnen, och sammanfatta vad jag har upptäckt under de dryga tjugofem år som jag intresserat mig för denna fråga.

Först och främst vill jag konstatera att jag, trots att jag genom åren har sett tusentals människor, över hela världen, använda cannabis, inte en enda gång med dessa ögon haft chansen att beskåda ett enda fall av cannabispsykos.

Inte en enda gång. Inte ett enda fall. Inte en enda psykos.

Om det nu finns en risk att cannabisbruk leder till psykos, borde jag väl ha stött på någon som drabbats av en åtminstone en enda gång. Men ingen har vare sig fått någon cannabispsykos framför mina ögon, eller ens berättat för mig att de drabbats tidigare. Är inte det väldigt märkligt, om nu risken för cannabispsykos är så överhängande att vi måste kriminalisera plantan för att skydda befolkningen från att drabbas?

Så, om den här cannabispsykosen är en myt, hur kan den då fortsätta att leva kvar i dessa upplysta tider?

För att förstå det behöver vi bege oss in i vårdapparaten en vända. Vården är nämligen det enda sammanhang där jag faktiskt har stött på konkreta vittnesmål om människor som drabbats av cannabispsykos. Vanligtvis hävdas då att den drabbade personen anlänt till vårdapparaten svårt psykotisk, och nu befinner sig under vård inom slutenpsykiatrin.

För mig har det hela tiden framstått som lite underligt att alla dessa cannabispsykosdrabbade människor alltid befinner sig bakom den slutna psykiatrins skyddande väggar.

Jag har som sagt aldrig någonsin träffat på en enda av dem här i världen utanför, och med tanke på att den svenska psykiatrin inte direkt gjort sig kända för att erbjuda vårdplatser åt alla som behöver, är det konstigt att just de som drabbas av cannabispsykos tydligen alltid får plats från den sekund de drabbas.

För att få klarhet i saken gjorde jag för något år sedan en del etnografiska intervjuer med personer som arbetar just inom slutenpsykiatrin.

Bland annat pratade jag med en sjuksköterska som bestämt hävdade att “det kom in en kille med cannabispsykos igår kväll”, och att hon hade fått lov att brottats med denna svårt psykotiska, aggressiva och vilt sparkande patient hela natten.

Det lät inte som någonting jag sett under alla dessa år, och jag frågade hur de kunde vara säkra på att patientens tillstånd verkligen orsakats av cannabis. Svaret var att “den ansvarige läkaren satte den diagnosen”. När jag frågade vad läkaren grundat sin bedömning på, fick jag veta att patienten testat positivt på THC, och att det räckte.

Det räcker alltså med att en psykotisk person har använt cannabis den senaste tiden, för att läkaren ska bestämma att patientens psykiska tillstånd har orsakats av cannabis, och att denne således lider av en cannabispsykos.

Det är ju så läkaren har lärt sig att det fungerar. Vad han däremot inte tycks ha lärt sig, är att han i och med denna slutsats gör sig skyldig till ett allvarligt brott mot logikens lagar, genom att missta en korrelation för ett kausalt samband.

Att två fenomen sammanfaller betyder inte att det ena orsakar det andra. Att en psykotisk person använt cannabis betyder inte att cannabis orsakat psykosen.

Läkaren tycks också ha missat att det inte finns några teorioberoende observationer. Varje gång vi observerar ett fenomen, tolkar vi det utifrån någon viss teori om hur världen är beskaffad, även om detta i vårt vardagsliv ofta sker på ett omedvetet plan. Detta gäller även läkare.

När en läkare som lärt sig att cannabis orsakar psykos, möter en psykotisk person med THC-metaboliter i blodet, utgår läkaren automatiskt från det han tror att han vet, alltså att cannabis leder till psykos, och drar sedan slutsatsen att personen drabbats av en cannabispsykos.

Även om det handlar om någon som gått in i en psykos efter att ha varit vaken en vecka på amfetamin, är det stor risk att läkaren missar det, eftersom amfetamin har en kort detekteringstid, och alltså bara kan upptäckas kort efter intaget.

Eftersom det är få amfetaminmissbrukare i Sverige som inte är blandmissbrukare och även brukar cannabis, åtminstone ibland, kommer den amfetaminframkallade psykosen att bli en cannabispsykos i statistiken, enbart på grund av att cannabis har längre detekteringstid än den drog som egentligen orsakat psykosen.

Då cannabis är den enda drog med längre detekteringstid än några dagar, kan detta resonemang för övrigt även appliceras på psykoser framkallade av andra preparat än just amfetamin.

Om det i stället handlar om en redan psykotisk person, som försökt självmedicinera med cannabis (vilket är fullt rimligt, eftersom CBD ju faktiskt har antipsykotiska egenskaper), kommer läkaren ändå att tolka det som att cannabis orsakat psykosen.

Föreställ er nu hur en journalist eller forskare ringer upp vår läkare, och vill veta mer om huruvida cannabis leder till psykos, så förstår ni vilken roll vårdapparaten spelar i upprätthållandet av myten om cannabispsykosen.

Sedan kan ni, utan att behöva oroa er för att drabbas av en “cannabispsykos” som inte finns, fortsätta att njuta av den fantastiska cannabisplantans hälsobringande sötma.

Stay healthy!

/Michael Mårtensson

2 reaktioner på “En ihärdig psykos som inte finns

  1. […] Medicinsk användning av cannabis innebär ingen risk att drabbas av psykos, överhuvudtaget, men det hör väl till att varje artikel om cannabis, författad av en cannabismotståndare, måste referera till den förlegade teorin om cannabispsykosen. […]

  2. […] stopp för det som sker nu, i stället för att fortsätta fastna i meningslösa diskussioner om psykoser som inte finns, och liknande gamla […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *