Publicerad 1 kommentar

En helt normal sak

Strandpromenaden i Trancoso

Sommaren 2005 spenderade jag i detta lilla paradis på Brasiliens nordöstra kust, Trancoso.

Även om det hade kunnat funka, var jag faktiskt inte där (bara) för att chilla på världens bästa stränder, och leva allmänt dolce vita.

Nej, jag var minsann där som antropologistudent, och gjorde fältarbete om “sociala aspekter av ekoturismen i Trancoso”.

Detta är för övrigt ett tjusigare uttryck för att byns lokalinvånare förvisas till våldsamma favelas, på lagom avstånd från turisternas beaten track, om de inte råkar ha turen att tillhöra rätt “indianstam”, och kan få lyxen att få bo i turistifierade indianreservat, där de kan leva av att sälja avverkningsskyddat regnskogsvirke, som de snidat souvenirer av, i den globala ekonomiska integrationens namn.

Nu var dock inte tanken att jag skulle utveckla detta till en föreläsning om att detta vare sig är särskilt postkolonialt, nykolonialt eller något-annat-kolonialt, utan bara väldigt…

…kolonialt.

(Och där var det ändå sagt.)

Min tanke var nämligen att jag skulle berätta följande.

Det är en stekande het dag i den pulserande atlantiska regnskogen. Jag brukar inte ha något emot att promenera hela vägen från mitt hus vid stranden, upp till byn.

Omgivningen är magnifik, med en hänförande artrikedom, och varje meter är ett äventyr.

Men när kvinnan jag hyr huset av erbjuder sig att köra mig, kan jag inte motstå chansen att spara lite svett i kroppen. Jag kan behöva den när jag ska hem igen. Dessutom är det alltid roligt att åka beach buggy.

Plus att jag är ju trots allt antropolog, så ibland måste jag väl stå ut med att prata med människor, och inte bara umgås med djungelns flora och fauna hela dagarna.

Min land lady  är i femtioårsåldern, ursprungligen från megastaden São Paulo, med över 20 miljoner invånare idag, men har bott i Trancoso sedan 1978.

Medan hon rattar sin kärra genom djungeln, börjar hon spontant att prata om sociala problem i trakten, och berättar hur en ordentlig “drogvåg” sköljde över Trancoso under 1990-talet, och ställde till en massa skada.

Jag avbryter henne för att fråga vad hon menar med ‘droger’. Syftar hon på marijuana, eller vad menar hon?

När hon hör det brasilianska ordet för marijuana – maconha – börjar hon skratta rakt ut.

Maconha?”, skrattar hon.

“Alla röker ju gräs, fortsätter hon, och menar att det är en helt normal sak, ungefär som kaffe.

“Men när jag säger droger, då menar jag sådant som kokain och heroin.”

“Ja, det var så jag också tänkte, men ville bara vara säker”, svarar jag.

På vissa platser behövs ingen “normalisering”, för där är cannabis redan en helt normal sak.

Håll er borta från kokain och heroin, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

1 reaktion på “En helt normal sak

  1. […] Som jag redan nämnt, lärde jag mig att odla cannabis efter en vistelse i Brasilien 2001. […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *