Publicerad Lämna en kommentar

Censurerad antropolog viker inte ner sig

På grund av läkemedelsverkets nya påhitt, och hur hela den här cirkusen utvecklats den senaste tiden, har jag idag valt att ta en paus från bloggandet här. På obestämd tid.

Det handlar inte om att jag är rädd för varken polisen, tullen eller läkemedelsverket, utan om att jag inte tycker om att behöva censurera mig, på det sätt som läkemedelsverket nu kräver.

Cannabis sativa är medicin, och får jag inte säga det här, på grund av kopplingen till den numera läkemedelsklassade substansen CBD, så går jag och säger det någon annanstans.

Detta är inte första gången staten försöker tysta mig, men jag har aldrig vikt ner mig förr, och har inga planer på att göra det nu heller.

Den som vill hålla sig uppdaterad, kan helt enkelt följa mig på Instagram och Facebook.

Förutom olika cannabisrelaterade arbeten, bland annat ett rykande färskt intervjuprojekt med fokus på polisvåld riktat mot cannabisaktivister, har jag också en del andra saker på gång.

Bland annat arbetar jag just nu med en nyskapande studie om psykisk tortyr i svenska häkten, baserad på deltagande observation och etnografiska samtal, med både häktespersonal och intagna.

Varje vecka försöker någon ta sitt liv i ett svenskt häkte. Det läser vi om i nyheterna. Men hur ser det egentligen ut i verkligheten, när riktiga människor, som du och jag, går sönder av den nästan totala isoleringen, och den övriga psykiska tortyren?

När väggarna äter sig in i hjärnan på folk, tills de skallar ståldörren, och blir bältade som straff? När panikattacker bemöts med hån, och kallas vård. När vanliga levnadsglada människor hellre vill dö, än att tvingas vara kvar i cellen?

Många som aldrig varit där, verkar tro att häktet är något jävla hotell. Men jag ska berätta för dem.

Stay tuned, och stay healthy!

/Michael Mårtensson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *